1819-1877 French Gustave Courbet Locations was a French painter whose powerful pictures of peasants and scenes of everyday life established him as the leading figure of the realist movement of the mid-19th century. Gustave Courbet was born at Ornans on June 10, 1819. He appears to have inherited his vigorous temperament from his father, a landowner and prominent personality in the Franche-Comte region. At the age of 18 Gustave went to the College Royal at Besancon. There he openly expressed his dissatisfaction with the traditional classical subjects he was obliged to study, going so far as to lead a revolt among the students. In 1838 he was enrolled as an externe and could simultaneously attend the classes of Charles Flajoulot, director of the ecole des Beaux-Arts. At the college in Besançon, Courbet became fast friends with Max Buchon, whose Essais Poetiques (1839) he illustrated with four lithographs. In 1840 Courbet went to Paris to study law, but he decided to become a painter and spent much time copying in the Louvre. In 1844 his Self-Portrait with Black Dog was exhibited at the Salon. The following year he submitted five pictures; only one, Le Guitarrero, was accepted. After a complete rejection in 1847, the Liberal Jury of 1848 accepted all 10 of his entries, and the critic Champfleury, who was to become Courbet first staunch apologist, highly praised the Walpurgis Night.  Related Paintings of Gustave Courbet :. | Detail of The Peasant from the market | Young Ladies on the Banks of the Seine | Zelie Courbet | The kill of deer | The StoneBreakers |
Related Artists:
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
wilhelm von gegerfelt
född 9 november 1844 i Göteborg, död 1920, målare, son till arkitekten Victor von Gegerfelt. von Gegerfelt studerade 1861-63 vid konstakademien i Köpenhamn, 1864-67 vid akademien i Stockholm och 1867-72 i D??sseldorf, varefter han överflyttade till Paris. Där arbetade han sig till en helt ny teknik och blev jämte Alfred Wahlberg den förste svenske representanten för det moderna stämningslandskapet. Han gjorde studieresor till Frankrikes nordkust, till hemlandet och till Italien, målade skymning över Venedigs kajer, månsken över lagunerna, kritklippor vid Engelska kanalen i gråstämning, svenska sommarnätter, allt med elegant pensel, smekande färg och livligt föredrag. Gegerfelt är representerad på Nationalmuseum av Stormen (akvarell, motiv från Dalarna, inköpt 1886) och Strand på Hallands Väderö (i olja, 1893) samt på Göteborgs konstmuseum av Strandgata i Venezia (1884), oljemålningen Vinterafton på Hallands Väderö (1893) samt akvarellen Fjällbacka.
John Downman
English Painter, ca.1750-1824, English painter and draughtsman. He became a pupil of Benjamin West in 1768 and entered the Royal Academy Schools, London, the following year. In 1770 and 1772 he exhibited portraits at the Royal Academy and showed his first subject picture in 1773. He left for a period of study in Italy and was in Rome with Joseph Wright of Derby from 1773 to 1774. When he next exhibited at the Royal Academy (1777) he was living in Cambridge, but from 1778 to 1804 his considerable annual contribution to the Academy exhibitions was sent from various London addresses. His very popular small portraits were often shown in groups of six or nine. His occasional subject pictures were based on themes from mythology, Classical history, poetry and the theatre. They included a scene from As You Like It (untraced) painted for John Boydell's Shakespeare Gallery. Downman became ARA in 1795 and travelled widely in later life, marrying in Exeter in 1806 and sending works to the Royal Academy (1805-12 and 1816-19) from all over the country.